"Hur ont det än gör så klarar alltid mer än man tror, det gör man alltid. Visst jag klarar mig, men inte mer än så. Har insett att absolut ingenting i livet spelar någon roll om man inte är lycklig. Till viss del bra att få perspektiv på saker men tungt att hela tiden gå runt utan den viktigaste och bästa delen av mig. Den består numera bara av tomrum och hur mycket jag än försöker kan jag inte fylla ut den platsen själv. Är inte negativ utan realistisk även om det kanske skulle behövas lite mer positiv attribution haha.. Min vän Emil la upp en bra bild på Instagram tidigare idag där det stod; "tappa inte bort dig själv i dina försök att hålla kvar någon som inte bryr sig om att förlora dig". Det är ju så det är vilket jag insett och accepterat, det är bara så att jag inte vill ha det såhär. Saknad är något jag fått uppleva genom hela mitt liv men då har personerna som lämnat inte valt att förlora mig utan det har bara blivit så. Att bli bortvald är väl det som känns extra tungt. Vissa tycker man är svag för att man är ledsen eller mår dåligt, att det är fult att visa sånna känslor. Jag tycker det är ärligt och en slags självterapi att öppna sig och våga visa hur man mår. Har fått väldigt många meddelanden från tjejer i samma situation som jag som tycker det är skönt att någon "vågar" skriva ut hur det faktiskt är. Ingen är perfekt och så är heller inte livet, att visa något annat är bara att ljuga för sig själv. Lika mänskligt att vara ledsen som lycklig. Så alla ni som är i en liknande situation, våga vara ärliga och låtsas inte för någon annans skull.  Någonstans kommer ljuset även om det är jäävligt mörkt hos mig just nu, haha... Skämt och sido! Ne men kämpa på allihopa, för det gör jag, varje dag! Handlar om att hitta småsaker som får en att vilja kämpa, sagt det förut men sätt upp mål med allt ni gör. Det är bra, speciellt om man är så ostrukturerad person som jag. Klarar jag det klarar alla det."

 

skrivet av: lovisabarkman

Det är inte första gången jag lägger ut en text skriven av Lovisa Barkman. Men jag måste bara säga att jag tycker hon skriver och formulerar sig så sjukt bra. Försöker verkligen ta åt mig av vart enda litet ord!

Självklart skulle det regna idag också när jag skulle gå till skolan.. har nu insett hur mycket jag hatar (!!!!) novembervädret, det är grått och för det mesta bara regnigt, man kan ju inte bli annat än deprimerad.

Använde mina nya fina jeans idag, ångrar inte mitt inköp en enda sekund, helt kär i dom! Förövrigt så kom jag hem från gymmet för en stund sen, som sagt körde ben och rumpa idag vilket gick väldigt bra! man kanske inte ser någon större skillnad men JAG känner och märker verkligen, kan ta betydligt mycket mer än när jag började och ja dom börjar få form men vänta bara någon månad till ha ha!! oj det blev ett väldigt långt inlägg så bäst jag rundar av, ska lägga mig i sängen nu och plugga på provet jag har imorgon. ha det bra

 

 

Jag vet inte vad jag ska börja eller säga, försökt skriva ner och få ur mig allt men går inget vidare bra. Allt känns just nu bara helt jävla meningslöst, jag har knappt ingen ork till något just nu. Jag försöker hålla humöret upp för att inte göra allt värre men inom mig håller jag fullständigt på att falla sönder. Liksom vad ska man göra när ens ena halva slitits bort från en? och vad ska man göra när det inte finns så mycket kvar av en och det värsta av allt är att man vet att man inte kan göra ett skit åt saken? Och när allt man ser och tänker på påminner mig om han just han och alla jävla minnen vi byggt upp tillsammans. Det enda jag har i tankarna just nu är hur jag ska klara detta och hur jag någonsin ska hitta tillbaka till mig själv igen för just nu känns det ganska hopplöst. Han va liksom en stor del av mig, det va han jag kom till så fort det va något, han var inte bara min kille utan även min bästavän. Att ha älskat och känts sig trygg i nästan två år till att det bara är slut är det värsta jag varit med om någonsin.. Det är nu i efterhand man verkligen känner hur satans lycklig och glad man var, just då trodde jag aldrig att något skulle kunna komma emellan oss någonsin eller att jag skulle få gå igenom detta, just då kändes det som att det skulle vara vi förevigt men jag hade fel, helt jävla fel. Och det är lätt att säga " gå vidare " " du kommer hitta någon annan " men någon som inte varit med om samma sak kan inte ens föreställa sig hur det är att gå igenom något sånt här.. Men jag har iallafall lärt mig att man ska ta vara på tiden innan det är för sent för rätt som det är så är det helt jävla slut.

Självklart kan man vara utan en person man aldrig trodde man kunde leva utan, det handlar om att man inte vill. Att kunna krockar med viljan och förvirrar, vilket inte är så konstigt eftersom de båda orden gör det så rätt och fel samtidigt som enkelt och svårt. Jag står numera utan en trygghet och en person jag älskade i över 2 år som lämnade mig heeelt onväntat, det gör mig så sjukt arg. Att göra något utan förvarning är att förstöra mig, men att inte hjälpa mig efteråt överhuvudtaget är att krossa mig och jag avskyr att jag låtit någon annan riva sönder mig.Jag vill vara stark, oberoende och jag vill inte vara sönder inuti.

Ni som läser psykologi vet att det finns något i kroppen som heter försvarsmekanismer, en av de är förneknelse. Något vi gör omedvetet men hjärnan gör medvetet för att hjälpa oss att klara oss ur svåra situationer. Jag vet inte om jag förnekat att detta hänt eller om jag just nu lever som om de två senaste åren i mitt inte hänt. Jag har knappt gråtit, för jag har inte orkat och varit för arg för att göra det helt enkelt. Men jag har nu insett att det går inte att förneka, för sanningen kommer alltid tränga sig igenom ens förnekelse förr eller senare. Man kan tro att man kan hålla uppe en sån stark fasad, men bakom alla fasader finns det sprickor och de kommer att förstöra vad du försökt att hålla uppe. Livet blir inte bättre för man låtsas, snarare tvärt om. Men det är väl lättare sagt än gjort. Säger bara att ni inte ska göra samma misstag som mig, ta ingen förgivet, någonsin. Vilken dag som helst kan den försvinna, men glöm inte ta vara på tiden innan det är försent. Man ångar så mycket sen. Jag har förlorat men jag har älskat och gjort mitt bästa hela tiden men jag får nog själv börja ta till mig av orden att man aldrig ska försöka få tillbaka någon som en gång valt att förlora en, även om man saknar den bästa delen av sig själv och den där tryggheten

 

skrivet av: LovisaBarkman

 

 

Kom hem från Jönköping för några timmar sen, blev en del grejer till rummet faktiskt, nu vill jag bara ha ett dubbeltäcke och en korgstol sen så. Håller just nu på att baka lussebullar och sen vid 7 drar jag på bio med bästa Emelina, bra lördag ♥

 

"Och hur ska jag kunna tro på något när jag en gång trodde på det här?"

 

"Du var en del av mig för länge för att kunna bli ingenting alls"

 

"Att gå omkring och vänta på att han ska komma tillbaka är inte att gå vidare. Men att gå omkring är bättre än att inte gå alls."

 

"Idag är en sån dag då jag tänker på honom. Det var det igår med. Och det kommer det vara imorgon också."

 

"Jag undrar vad du gör nu, jag undrar om du tänker på mig. Jag undrar om du ens saknar mig?"

 

"Det spelar ingen roll om det är en av 6 miljarder människor. Det spelar ingen roll om det finns fler. Det är fortfarande Han."

 

 

 

 

 

"och ja, jag älskar dig fortfarande. För man slutar aldrig älska någon. Antingen så har man aldrig gjort det, eller så kommer man alltid att göra det"

 

"det är svårt att låta någon gå som man delat allt med. Som känner mig bättre än någon annan och som varit min allra bästa vän"

 

"jag står i duschen och tänker på dig. Min dusch, din dusch, vår dusch. Tänker tillbaka på hur det var förr. På den tiden då vattnet som letade sig fram emellan våra kroppar var det enda som kunde komma emellan oss"

 

"en del av av mitt hjärta kommer alltid att tillhöra dig.."

 

"Honom, med stort H. Det finns ingen som Honom. Han är inte perfekt (...) Ändå lyckas han få mig att älska allt han gör.
Vad som skrämmer mig med Honom är att han alltid kommer finnas kvar inom mig, hur jag än försöker fly. Att jag alltid kommer söka efter en annan honom. Han kommer alltid att förbli idealbilden av vad jag vill ha. Inte för att han är si eller så, utan för att han är han.